Tiny

Jag är så glad att Pupas valpar har kommit. Och att de är friska. Att Pupa är en sån duktig mamma.
Det är magiskt att ligga där och bara titta på dem. De är så vackra. Och Pupa är en vacker mamma.

Och Eto är en väldigt fin kille han också. Och som jag förutspådde så kom han och Moyo överens. Mamma känner sin Moyo, sitt hjärta. Jag älskar verkligen mina hundar.

Men ändå är mitt hjärta fullt med ledsamhet.
Vänner visar sig ha dolda motiv eller så var de helt enkelt inte vänner. Det sårar mig. Jag vill inte erkänna det, men det gör det.
Jag har skinn som en elefant, det har livets hårda skola gett mig, men ibland så kommer någon igenom det och lyckas ändå såra. Jag har gått igenom saker mycket svårare än detta. Vänner och familj har lämnat jorden och stora hål i mitt hjärta som aldrig kommer att läka, och jag klarade det på något sätt, så jag klarar detta också.

Nu ska jag gå och lägga mig i sängen och titta på Pupas underverk, för det är vad de är. Allt liv är underverk.
Och så klart tycker jag att de är de mest vackra och underbara valpar som föds.

Ciao!