Tiny

Fick en kommentar i mitt förra inlägg. Det var helt UNDERBART att höra, Lille-Man är på bättringsvägen. Jag saknar han, han är verkligen en sköning till kille, alltid lika kul att vara med.

Bilen har bärgaren hämtat, så även där är vi väl en bit på vägen. Hoppas bara att det inte blir så dyrt, fast det lär det ju bli. Men gjort är ju liksom gjort. Bärgningen fick man i alla fall gratis *Tummen upp*

Har även pratat med kära A, min gamla arbetspolare. Vi har en plan på gång. Det gäller hund, i fall någon undrar.

Sen är det även andra planer på G, även det gäller hund. Och i dagsläget så verkar det som att den planen blir verklighet till helgen. Även med detta ber jag om att få återkomma.

Som sagt, allt måste kanske gå åt helvete innan det kan bli bra igen... eller nått sånt.

Man blir så handlingsförlamad när allt händer på samma gång... Jag har känt sån oro och vånda över Lille-Man och tänkt på honom varje dag. Det är en lättnad att höra att det går åt rätt håll.
Bilen är ju bara ett materiellt ting, den går att ersätta, även om jag så klart blev väldigt besviken.

Nu ska jag kolla lite vad som erbjuds på nätet.

Peace Out hörrini!