Valparna är 1 vecka.
Så nu blir det nya bilder i kväll.
Annars så har jag fixat i ordning morgonbestyren med hundarna och efter lunch ska jag ut och träna vissa av dem.
Nu måste jag sticka i väg!
Stor Jäsarn.
Äter ofta upp och ner, och vill hon ha något så ser hon till att skaffa sig det.
Äter mest och oftast gör hon också.
Jag sms:ade J och skrev att vårt hem höll på att förfalla.
Svar: Kanon :-)
Ibland undrar jag om han har alla hemma på riktigt.
Nä, nu går det inte att sitta här, ingenting blir gjort då!
KRAM
Kommer bara in för att säga.
J kom inte hem förren efter 16. Då hade det blivit grå himmel och kallt :-(( Surt, sa räven.
Så, ni ser. Inget har hänt som är värt att berätta.
GOD NATT!
Mina planer gick inte i lås.
Hade glömt bort att J skulle hämta ved. Och det kan ju behövas. Så nu har han, Hima och Moyo dragit i väg för att hämta ved. Vi andra väntar hemma tills de kommer hem och tar vår promenad då.
Annars finns inte mycket annat att berätta.
Får väl komma in senare och uppdatera lite mer om det sker något intressant (vilket det inte lär göra).
HAJDÅ!
En ny dag har gått.
Så har ännu en dag gått. Jag har varit till stan med Eto i dag för att handla lite.
Blev bjuden på "efterskotts födelsedags fika" för min systers sambo. Vi intog det hos min pappa.
Sedan har dagen bara gått på.
Dívka har gett mig skavsår i öronen. Hon är en väldigt pratglad tjej. Hon ska prata när hon är glad, hon ska prata när hon inte får som hon vill, hon ska prata när någon går ut, även fast någon annan är kvar.
Ja, hon är en riktig pratkvarn.
Vi vägde de små i dag. 3 hade gått upp och 2 ner lite grann. Få se vad som hänt om ännu 3-4 dagar. Men de mår bara fint. Mamma Pupa har nu också börjat kunna lämna lådan ibland korta stunder.
Då sitter hon i vardagsrummet och viftar på sin söta stump och vill ha lite uppmärksamhet. Efter den korta stunden återgår hon till att vara den mest omtänksamma mamman i världen.
Den "blå tiken" numer döpt till Hathor är som en orkan. Fram ska hon, och det tar hon sig också. Minst av tjejerna vid födseln, men ack vilken stark en. Sen är hon mamma Pupa upp i dagen. Det är verkligen mammas flicka.
Jag hoppas på fint väder i morgon. Vill ta mig en riktigt lång promenad med hundarna. J får snällt stanna hemma då.
Nu måste jag ta en dusch och sen lägga mig.
God Natt!
Glad och ledsen på samma gång.
Det är magiskt att ligga där och bara titta på dem. De är så vackra. Och Pupa är en vacker mamma.
Och Eto är en väldigt fin kille han också. Och som jag förutspådde så kom han och Moyo överens. Mamma känner sin Moyo, sitt hjärta. Jag älskar verkligen mina hundar.
Men ändå är mitt hjärta fullt med ledsamhet.
Vänner visar sig ha dolda motiv eller så var de helt enkelt inte vänner. Det sårar mig. Jag vill inte erkänna det, men det gör det.
Jag har skinn som en elefant, det har livets hårda skola gett mig, men ibland så kommer någon igenom det och lyckas ändå såra. Jag har gått igenom saker mycket svårare än detta. Vänner och familj har lämnat jorden och stora hål i mitt hjärta som aldrig kommer att läka, och jag klarade det på något sätt, så jag klarar detta också.
Nu ska jag gå och lägga mig i sängen och titta på Pupas underverk, för det är vad de är. Allt liv är underverk.
Och så klart tycker jag att de är de mest vackra och underbara valpar som föds.
Ciao!
Lösenordsskyddet.
Det får vara som det är. Nog om det.
Just hemkommen från jobbet. Fick stanna kvar i morse i 1½ timme för att morgonpersonalen blivit sjuk.
Hundarna har ätit, jag har hunnit titta runt lite på nätet, pratat med J, pratat med Mamma.
Och nu ska jag boka en tid för att sätta på vinterdäcken efter jag kommer från Österrike.
Jo. Nu är det dags. I morgon 10.10 lyfter det första planet för att ta mig ner till Sthlm.
Kursen får bli inställd i kväll då jag inte kommer att hinna med det. Ska ju till mamma och sova i natt, det blir mysigt det.
Nu har jag inte tid med det här längre. Ska skriva ut mina biljetter.
HAJDÅ!
Syster Duktig.
Syster Duktig har städat. Nu känns det fräscht.
Har också tvättat lite och nu ska jag ta tag i hundbäddarna, de behövs tvättas de också.
I dag ska J laga maten, hans jättegoda fläskfilé med sås. Ser verkligen framemot middagen i dag.
J har två maträtter han får göra: Pannkaka (i olika former) och denna fläskfilé. Annars tar jag helst själv hand om maten. Fast så gillar ju jag att laga mat också, så det gör mig ingenting.
Dags att fortsätta!
Booooring.
Har frisserat alla klor på hundarna också. Inser att Pupa borde snart ta sitt sista bad inför den kommande valpningen.
Jag åker till Österrike på tisdag och kommer hem sent på onsdag kväll. Hoppas att jag och E kan ses i Sthlm, de timmar jag måste vänta där innan jag flyger hem. Och då är så klart Eto med.
Så nu har jag inte tid att sitta här.
Får heller inte glömma Idol i kväll. Måste bara se vem juryn valt ut... Hehehe...
Out in the open.
Har just kommit hem från jobbet. -4 visar tempraturen. Dags för motorvärmare och vinterdäck igen.
Nu ska jag sova några timmar så jag kan njuta av de dagar jag är ledig.
Tina är en korp och sabotör. Kamerans display går längre inte att titta på, det har Tina sett till. Och batteriladdaren kan inte längre ladda batterier, det har Tina sett till.
Men what to do? En ny kamera måste vi dock införskaffa snarast.
Godnatt!
Fosterrörelser.
I dag kände jag och såg bäbisarna röra sig i Puppans mage!
Vilken lycka. Så underbart mysigt att känna.
Nu längtar vi ändå mer.
Fattar inte varför folk.
Varför?
Varför har man så svårt att vara ödmjuk? Så svårt att sätta sig in i andras situationer?
Jag kan göra det jag också. Men jag försöker, med betoning på försöker, tänka mig för. Ibland blir det fel lik förbannat, men då har jag vettet att be om ursäkt. Be om ursäkt för att jag var för snabb i käften helt enkelt.
Och folk undrar varför man umgås mycket med sina hundar.
Nu har vi precis ätit middag. Jag ska i väg på natt jobb i kväll också.
Det är skönt att vi kan "gå om varandra" här hemma och hundarna slipper vara ensamma.
Pupa borde nu ha gått ungefär 6 veckor av sin dräktighet. Hon bara växer och växer.
Det är så härligt att mysa med hennes mage.
Nu ska jag mysa med hundarna och J.
Ciao!
Lösenordsskyddad blogg.
Då denna blogg, min alldeles privata blogg, har blivit kopierad och det känns väldigt olustigt och vidrigt gjort så kommer den här efter att lösenordsskyddas.
Känns förjävligt att jag måste göra något sådant, men ni som vill ha lösenordet, skriv en kommentar (med er mailadress som jag givetvis inte publicerar) så skickar jag lösenordet till er.
Jag har tappat tålamodet nu. Och ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. Men vem som får läsa min blogg kommer jag härdanefter styra själv. Ska man vara så småsint så får det vara. Annars har jag inget problem med vem som läser, men försöker man smutsa ner mig av helt oförklarliga motiv, så är man inte välkommen längre. That´s it. Jag tolererar inte sandlådefasoner.
Jag låter den vara utan lösenord i ett par dagar och sen låser jag den.
Skriv vad du vill, när du vill, hur du vill, det rör mig inte i ryggen, men du kommer aldrig mer få ta något material från min blogg.
No Shit.
Händer no shit här. Det är en lugn dag. Vi väntar in våran husse.
Pratade med T i telefon i dag. Så härligt att höra hennes röst. Vi träffas alldeles, alldeles för sällan.
Kanske för att vi båda är upptagna med våra liv 50 mil i från varandra?
Men det är skönt att höra hennes röst i telefon ibland.
Jag har några få som jag ringer till, för att prata, ventilera och få lite pepp i vardagen. De människorna vet om att de är bäst. Fast jag säger det nog alldeles för sällan till dem.
Men jag älskar dem. Mina vänner.
Hoppas mina vänner får all lycka i världen!
Det SNÖAR.
Jag ringde omgående J och talade om det. Han informerade mig att på hans jobb haglade det.
Säger bara: Jinglebells Jinglebells...
Så nu dröjer det väl inte länge förren vår gård ser ut så här igen:
Anar ni en viss bitterhet?
Uppe med tuppen.
J har pookat på mig halva natten. Han påstår att jag och Pupa har snarkat så det vibrerat i sängen.
Tror ni jag var trevlig? Nej, jag gormade med halvskrikig röst att minsann jag inte hade somnat och därför kunde jag inte snarka. Var han så känslig kunde han gå och sova någon annanstans. Han gick till gästrummet och jag och Pupa fortsatte snarka ikapp ;-)
Sms:ad att jag aaaaldrig mer skulle gå och sova samtidigt som han eftersom han var så känslig. Hehehe...
Nu har jag en massa ärenden att utföra. Hämta ut brodyr, posta paket, posta brev, handla för en vecka.
Min storasyster ringde också och sa att hon hört att jag ville till IKEA. Vart kan hon ha hört något sådant befängt? Kan jag aldrig ha sagt? Men jo, kanske nämnde det i förbifarten till mamma.
Så nu vill storasyster åka de 25 mil vi har till IKEA. Få se hur det blir. I såna fall borde vi åka redan i morgon eller på fredag, där i mellan jobbar jag natt.
Vi får se, vi får se.
Nu måste jag åka i väg in till samhället!
HAJDÅ!
Är det en lek?
Den frågan ställer jag mig.
Vad är det som händer? Jag förstår helt ärligt ingenting.
Nu ska jag ta en lång, skön dusch efter att ha varit en lång dag på jobb.
Jag är så in i själen trött.
Svar på tal!
Detta mail som du skickat som kommentar till mig är inte hela sanningen. Jag har sparat ALLA mail som skickades under denna diskussion. Och ja, jag blev väldigt chockad och besviken och kände det som att jag var en idiot som inte fattade någonting öht. Det är ingen skön känsla.
Du vet, likväl som jag hur saker går till. Jag behöver inte tala om det för dig.
Jag brukar vara den som håller det jag lovar, men denna gång kunde jag inte det då jag ansåg att jag inte kunde följa din utsatta tidsbegränsning.
Sen hur du tar det, det är upp till dig. Jag gör inte något för att irritera någon eller för att sabotera något. Eller gör det för att jag tycker det är roligt, utan för att JAG anser att det inte var rätt tidpunkt. Och i mitt liv utgår jag från MIG SJÄLV. Jag kan inte vara alla till lags och jag gör allt för mina hundar utifrån deras förutsättningar, och jag vill att de får de allra bästa förutsättningarna i världen och handlar därefter. Jag var i alla fall ärlig. Du kanske tycker det är fel av mig, men det kan jag inte göra något åt.
Och har jag sårat dig personligen på något sätt, genom att följa dina önskemål, men inte på den tid du hade utsatt, så ber jag om ursäkt.
Detta är nu en månad bort, och det går fort och sedan är det över.
Hoppas i stället att allt blir kanon istället för att försöka försvara något i min blogg, där ändå ingen fattar vad det handlar om.
Att du kände dig träffad i min personliga blogg där jag skriver om allt i mitt liv, där jag absolut inte skrivit något namn, så vill jag heller inte godkänna din kommentar, av just den orsaken.
Nu kan däremot säkert flera förstå vem du är, och det är du själv som väljer att göra detta genom att kommentera min blogg och jag antar att du ville ha ett svar.
Som jag skrev i mitt absolut sista mail till dig gäller fortfarande.
Som sagt, i min personliga blogg skriver jag precis det som jag känner för stunden eller det som händer för stunden. Och det kommer jag fortsätta med. Men jag tänker ALDRIG hänga ut någon. Och att jag den dagen tyckte att jag fick onödigt med "skäll" kände jag då. I dag har jag gått vidare. Jag lämnar diskussioner och blogginlägg bakom mig och går framåt.
Känner man sig träffad eller inte gillar det jag skriver är man mer än välkommen att sluta läsa.
Eller så kan man, om man har min mailadress, höra av sig där när det gäller såna här saker, i stället för att lämna kommentarer i min blogg.
Nu har jag sagt det jag ville säga.
Edit: Jag tycker att detta blivit så onödigt stort och tråkigt. Men jag kan inte rå för hur jag kände den dagen. Och jag har inte gjort några beslut för att göra livet surt för dig eller andra berörda. Det hoppas jag ändå att du förstår innerst inne. Det kan inte väl stå och falla med mig och mitt beslut? Är det så, så är det verkligen beklagligt.
PEACE!
My beloving Ettore.
Fick ett mycket glädjande besked i kväll på sms. Eto är redo att komma till Sverige.
Så nu väntar bara en telefonkontakt på måndag och sedan är det bara att boka resan.
Så vi ska ha han på prov först, för att se hur allt går. Men jag kan inte tänka mig att det ska vara några problem.
Nu händer det mycket på samma gång. Tack Gud för J! Och för mina hundar.
Utan dem hade livet bra mycket tråkigare.
Ciao!
I natt var jag ute och smög.
Hade grannarna sett mig hade de trott jag blivit sjuk. I knoppen.
Men som vanligt har vissa hundar ett begär att sticka ut i mörkret dit utelampan inte når.
Så då måste jag smyga ut med ficklampan för att se att de inte befinner sig någonstans där det är strängt förbjudet att vara.
OCH VET NI VAD????
Det var frost på gräsmattan... Jag trodde jag skulle kunnat börja gråta. Jag ÄLSKAR sol, sol, sol.
Fast jag älskar hösten också, vackra färger, frisk luft och vackra dagar. Men frost betyder bara en sak.
Skrapa ruta, skotta snö, -30 grader.
Promenaden med A och Maffia blev av. Skulle ta Tina och Pupa, men Tina ville inte följa med. Hon sprang bara tillbaka till dörren, så då fick Moyo följa med i stället.
Maffia var VÄLDIGT intresserad av Pupa. Vem var den tjejen liksom?
Pupa var sitt sköna vanliga jag: Hej och Hejdå.
Hon har liksom inte tid att lägga så stor vikt vid tonårstjejer som beter sig som bulldozers.
På väg hem såg jag inför min inre blick (trots att vi inte varit borta så längre) att Tina skulle ha rivit halva huset.
Men så fel jag hade där också. Hon låg på bädden och sov. Men blev givetvis överlycklig att vi var hemma igen.
Misstänker att hon trodde att vi lämnat henne för att sticka till Tjeckien :-D
Nu kommer snart J hem med fredagsmyset. Dags att laga mat.
Blir älgkött i dag.
Jobbar hela helgen så det blir husse J som får hålla ställningarna.
HAJDÅ!
