Tiny

Mitt liv stinker i natt. Jag har varit uppe hela natten och gubblat.
J sover och vi var heller inte direkt bästa vänner innan han gick och la sig.
Jag var tvungen att väcka han i natt och berätta om det som jag grubblade på. Han försökte trött peppa mig, men det gick inget vidare.

Jag känner mig bara ledsen, tom och totalt slutkörd just nu. Ibland kan jag sitta och fundera på om saker som händer verkligen är verklighet. För ibland är saker så totalt overkliga att det känns som det inte ska kunna hända eller som att det är en dröm och man snart ska vakna.

I dag vill jag bara krypa ner i ett hål och lägga mig i fosterställning och gråta en stund. Det brukar kännas bättre efter lite gråt.

Men så har man ju sin stolthet att bära på... Jag vägrar vara ledsen över något jag inte kan rå på.
Vad hjälper det?

Mina fina hundar snusar gott här runt omkring mig. Tacka fan för dem i alla fall! Hade de inte funnits så hade jag nog gått och lagt mig i sängen, dragit för alla fönster och inte klivit upp på hela dagen.
Och mina valpar. Har det fötts en finare kull så säg? Vilka fina små godingar de är. Jag älskar dem alla och deras små personligheter.

Snart kliver J upp och han lär inte vara så nöjd att jag sitter här än... Och i ärlighetens namn är jag det inte heller. Jag hade gärna sovit hela natten och vaknat glad och pigg.

Men usch, så mitt inlägg ser ut... Men det är verkligen en sådan dag i dag, eller det har varit några sådana ett tag nu. Jag har inte sovit ordentligt på en vecka snart.

Nu ska jag släppa ut hundarna att kissa.